Ninas resa
Kapitel 40
"Operation skördefest" torde vara ett av de mest cyniska namn som någonsin givits en massaker. men så kom den att kallas. Namnet myntades förstås av förövarna.
Det var i månadsskiftet i oktober-november 1943, exakt ett halvår efter överflyttningen från Warszawas getto, som ett antal av de judiska arbetarna i arbetslägren runt Lublin plötsligt blev utkommenderade att gräva diken.
Det var i månadsskiftet i oktober-november 1943, exakt ett halvår efter överflyttningen från Warszawas getto, som ett antal av de judiska arbetarna i arbetslägren runt Lublin plötsligt blev utkommenderade att gräva diken.
Samma order gick ut i Trawniki där Schultzfabriken var utlokaliserad, i Poniatowa där Többens var utlokaliserad och i Majdanek dit många av de övriga som återfanns i Warszawas getto tagits.
Arbetarna upplystes om att man behövde dikena för "splitterskydd" eller, enligt en annan uppgift, luftvärnsförsvar.
Arbetarna upplystes om att man behövde dikena för "splitterskydd" eller, enligt en annan uppgift, luftvärnsförsvar.
Rykten hade börjat surra i lägren.
"Nu inväntar vi de saker som komma skall", skriver Helene Chilf i slutet av oktober. "De kommande dagarna kommer att föra med sig något nytt."
Mellan klockan fem och sex på morgonen dök de upp. Det var den 3 november 1943, och de olika SS-förbanden hade snabbt förflyttats till Lublinområdet från så långväga platser som Auschwitz, Poznan och Königsberg. Det behövdes många män för att utföra dagens ohyggliga arbete.
I Majdanek var namnuppropet den morgonen ovanligt kort och de icke judiska fångarna blev därefter ombedda att gå tillbaka till sina baracker. I arbetslägret i Trawniki fanns i princip bara judiska fångar, så där krävdes ingen uppdelning.
Bilen med de stora högtalarna hade ställt upp i lägret. Musiken var öronbedövande, det lär ha varit marscher och en del valser av Johann Strauss.
Det makarbra musicerandet satte igång satte igång samtidigt som den första gruppen arbetare från Schultz leddes över arbetslägerområdet till gränsen mot utbildningslägret.
Där blev de ombedda att klä av sig nakna och lägga sina kläder på en hög med alla andra kläder. Sedan blev de tillsagda att springa.
Vid de stora dikena - för de var flera stycken - stod fyra,fem beväpnade män vid varje.
Det makarbra musicerandet satte igång satte igång samtidigt som den första gruppen arbetare från Schultz leddes över arbetslägerområdet till gränsen mot utbildningslägret.
Där blev de ombedda att klä av sig nakna och lägga sina kläder på en hög med alla andra kläder. Sedan blev de tillsagda att springa.
Vid de stora dikena - för de var flera stycken - stod fyra,fem beväpnade män vid varje.
De nakna judarna beordrades gå ner i dikena och lägga sig. Sedan sköts de till döds.
Henrich Himmler hade givit order om att alla arbetsläger i Lublinområdet skulle likvideras samtidigt. Alla judiska arbetsläger vill säga. De icke judiska fångarna skulle få leva. Så det var viktigt för SS-ledningen att det skulle gå fort. Man skulle avrätta tusentals människor och hade bara en dag på sig.
som stiger ner, ner." - Bo Lövhalka 2013
Jag valde denna dikten för att jag tycker den passar bra till texten ovanför. Dikten är ganska kort men den säger ändå mycket. Texten handlar om att man inte har lång tid kvar att leva, man vet att man snart kommer dö. Judarna hade börjat gräva sina egna gravar, även om man visste att man skulle dö i vilket fall som helst så fortsatte man.
För mig handlar denna dikten om någon som har gett upp på livet. Det kanske har hänt något hemskt och efter det orkar man inte leva längre.
Själv tycker jag att det är hemskt att oskyldiga människor ska behöva dö för att vissa människor har mer makt än andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar